"You don´t have to be Dalai Lama to understand that life is about change" eller något liknande, sa John Cleese i en intervju. Jag vet men kan ändock inte sluta att förvånas över min egen förändring under de senaste åren. Ni vet redan det mesta genom mina teurapeutiska inlägg, från DINK i Malmö med resor och restaurangbesök som hobby till singel med fantastiskt roligt tjejsällskap. Sedan kom kärleken och vände upp och ner på min Malmötillvaro. Beslut och våndor. Nu 184 mil norrut i hus med mannen, lillkillen och illröda hunden (som för närvarande semestrar hos svärföräldrarna efter hans senaste gruvsprängningspsykos).

I bilder skulle det kunna sammanfattas så här:

Före

Efter:

Eller...

Före

  Efter

Bäst att vara tydlig med det här så ni inte får något om bakfoten.

För att ytterligare spä på det hela så har jag avslutat min lärargärning, som jag haft i över tretton år, och hoppat på en utbildning/sommarjobb 815 meter under jord i gruvan. Jag har bytt ut min knytblus och whiteboard mot ett blåställ och en tillvaro under jordytan. Det var inget lätt beslut men det ena ledde till det andra. Ni kommer kanske ihåg min otursstart på året? Nåväl, nu gör jag något som jag aldrig gjort förut. Jag har inga förkunskaper, ingen rutin och känner mig precis som det blåbär jag är där i gruvan. Vilken känsla det är att köra där - ända ner till 1390 m under jord, i mörka trånga och vindlande gruvgångar. Jag är hooked!

Förändring kan vara skrämmande och energikrävande men det pirrar dödsskönt i kistan. Ibland måste man våga kliva av från den invanda trygga stigen för att uppleva något nytt, träffa nya människor och testa sina gränser. Nu har jag dragit det till sin spets men jag ångrar ingenting trots våndor, svettningar och beslutsångest.

Avslutar med mitt favoritcitat "It´s better to burn out than to fade away"

Maria