Gällivare är stort, lika stort som hela Skåne, Blekinge och halva Halland. Till ytan täcker kommunen 15825 km2 av vår jord. Vilken metropol! På denna spatiösa och generösa jordyta huserar ungefär 20 000 frostbitna och ganska tysta norrlänningar (samt en och annan tvångsförflyttad sör- och utlänning). Jag tog en bild för ett par år sedan som jag tycker säger mer än tusen ord:

Efter mer än 16 års frånvaro från detta frilufts- och gruvmekka har jag nu återvänt. Jag lever mitt liv 110 km norr om Polcirkeln och har just genomlevt den beryktade polarnatten- fenomenet, och prövningen, där solen inte stiger över horisonten. Förutom att det är sk. dagsljus endast från 10- 13.30, så innebär det att vi inte ens ser en skymt av solen under den perioden. Är det konstigt att vi är tysta och bleka?

Magnus fina bild på stugan vid Storsjön, som skånekompisarna och vi hyrde ett nyår.

Pappa hjälpte till att underlätta bastubadandet.

Hade jag inte varit skadad, och jävligt bitter, så hade jag berättat om det underbara med att kunna åka skidor i 8 månader. Att kunna åka direkt från jobbet till skidbacken eller att kliva upp och skejta in morgonsolen. Skejt, slalom, turskidor, randonee, klassiskt, tegnäsare och fan och hans moster. Jag hade orerat om pudersnö på Dundret och skidturer alldeles utanför husknuten. Ni hade fått läsa om frostiga vita björkar, norrsken, knirriga skidor och frisk kall fjälluft. Men nu är jag ingen Charlotte Kalla - wannabee något mer, nej nu är jag som dr. House - halt, ironisk och bitter. Det enda som skiljer oss åt är hans något snyggare käpp, landstingets beiga kryckor bleknar i jämförelse.

Fotat från Hermelin i Malmberget.

Nej, nu sjunger jag långsamhetens lov istället. Det närmaste jag har kommit friluftsliv sedan den 4 januari är min kryckpromenad på Hermelin tillsammans med Mats och hans kamera. Till och med detta var en prövning, för samtliga inblandade. Ni kan se det framför er, stelfrusna fingrar, kryckor, en kamera som ska ställas in, ett instabilt ben och stackars Mats med sin egen ljuva dr House. Här kommer några foton.

Solen går ner bakom Dundret.

Nu gick jag igång här, mängder med vinterhistorier och vackra foton på lager. Men det får bli nästa gång, avslutar med en fin bild. 

Ännu en bild som min skånska kompis Magnus tagit.

Förutom att önska er god natt så önskar jag att det ska vara -40 grader varje dag, då får jag åtminstone sällskap i helvetessoffan.

Kram från Dr. H

Livstid i Gällivare   Göran lyssnar på människors livsöden och sover gott. Mirja tillbringar halva året i fjällvärlden och bjuder stressade själar på en digital detox. Holländarna Hester och Jeroen umgås med grannarna i Yrttivaara och badar bastu...

Kanske förväntar du dig ännu en översittartext där du förlöjligas och/eller demoniseras.   Knyter du näven i fickan och känner blodtrycket höjas? Ännu en politiskt korrekt akademiker som ska raljera, briljera och övertyga? Ja vem ska de egentligen ...

Vi väntade i mörkret på en smal kullerstenstrottoar under en sliten krogskylt. Ni klev ut ur taxin. Ett mörkt hårsvall, ett äkta leende, glimten i ett par vackra och goda ögon bredvid vår vän, som vi kände sedan tidigare. Det var första gången jag så...

"Artrik vägkant" står det på solblekta små skyltar, på båda sidor om huvudvägen, i vår frodiga och bördiga tornedalsby Narken. Vita och gammelrosa kattfot, vagt doftande hundkex, trassliga kråkvicker, rödklöver, grässtjärnor, några urblommade midsomm...

Uppe på Juoksuvaara-berget, utan el och rinnande vatten, tillbringade min mormor och morfar större delen av året. Med korp och spade såg de till att vägen upp till den timrade lilla stugan vid mormors barndomshem var körbar, så fort snön smälte undan...