Tvångsmässigt bläddrar jag i all inredningsporr jag kommer över, Sköna hem och andra glossiga förförande magasin. Ibland blir det för mycket, med blossande kinder får jag lägga undan tidningarna och tänka på något annat- kanske på den arabiska våren. Då känner jag mig som en lite bättre människa. Men i smyg river jag ut sidor ur mammas Sköna hem och googlar runt när jag tror att de andra är upptagna med annat.

Ibland hittar jag det där lilla extra, som när jag och min kära Johanna var i London. Vilken resa! Påminde en aning om serien Absolutely fabulous ( översattes till Helt hysteriskt ) med Patsy och Edina som excentriska huvudrollsinnehavare.

En av mina fina initialer inköptes i en charmig liten butik belägen i Soho.

Johanna har mycket god smak, för god helt enkelt. Allt hon hittar vill jag lägga beslag på. Det gäller både kläder och inredning. Detta stämmer även in på en annan nära vän, min Marie. Har jag tur så avstår de och då slår jag till direkt. Som en giftkobra anfaller jag, grabbar tag i bytet och rusar till kassan, innan de hinner ångra sig har expediten vinkat adjö och porten slagit igen bakom oss. Nu börjar jag tänka på mina vänner och saknar dem mycket- varje dag. Det får bli en bild på Johanna i London.

Get the message?

It´s me and my girlfriend!

Det är något underbart med att åka med en tjejkompis som Johanna till en stad som London. Man kan ge sig hän! Promenera gata upp och gata ner i Kensington, gå in och ut flera gånger om i samma butik utan suckar och irriterade blickar. Man kan prova massor med kläder, utan att köpa ett enda plagg, och fika i timmar. Sedan kan man ta hur lång tid på sig som man vill inne på hotellrummet och fortfarande skratta tillsammans. Med en man kan ett sådant beteende få konsekvenser.

Här kommer fler bilder från vår lilla tripp.

 
Vi posade det bästa vi kunde.

Vårt gemensamma intresse.

Så ljuvligt att flanera omkring i absurt stora Harrods. Inte en pryl inhandlades men det var roligt och inspirerande, helst på mat- och godsaksavdelningarna.

Kensington.

Trött och sliten men med en stärkande frukost blir allt bra.

Utanför palatset passar min royal wink.

Johanna och jag kan konsten att ha det bra tillsammans. Vi gör precis det som faller oss in, vad det än må vara. Som när vi sov bort en hel dag av vår Londontripp, för att vi var trötta helt enkelt. Vi fikade, åt, flanerade och hängde. Men framförallt så pratade vi. Det är en gåva att ha vänner som man kan prata med om allt, som lyssnar och ger av sig själva, i nöd och i lust. Som jag kan sakna våra kvällar med skratt, diskussioner, förtroligheter och allvarsamma stunder. Det är nästan som med Norrlands guld- man kan vara sig själv för en stund. Det är en sorg att det nu är över 180 bilmil mellan oss. Men vi ska inte ge oss, det finns flyg och tåg. Jag längtar till jag får träffa alla igen.

Nu vill jag ut och resa igen. Bara mitt knä repar sig så ska jag planera nästa äventyr.

Maria

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livstid i Gällivare   Göran lyssnar på människors livsöden och sover gott. Mirja tillbringar halva året i fjällvärlden och bjuder stressade själar på en digital detox. Holländarna Hester och Jeroen umgås med grannarna i Yrttivaara och badar bastu...

Kanske förväntar du dig ännu en översittartext där du förlöjligas och/eller demoniseras.   Knyter du näven i fickan och känner blodtrycket höjas? Ännu en politiskt korrekt akademiker som ska raljera, briljera och övertyga? Ja vem ska de egentligen ...

Vi väntade i mörkret på en smal kullerstenstrottoar under en sliten krogskylt. Ni klev ut ur taxin. Ett mörkt hårsvall, ett äkta leende, glimten i ett par vackra och goda ögon bredvid vår vän, som vi kände sedan tidigare. Det var första gången jag så...

"Artrik vägkant" står det på solblekta små skyltar, på båda sidor om huvudvägen, i vår frodiga och bördiga tornedalsby Narken. Vita och gammelrosa kattfot, vagt doftande hundkex, trassliga kråkvicker, rödklöver, grässtjärnor, några urblommade midsomm...

Uppe på Juoksuvaara-berget, utan el och rinnande vatten, tillbringade min mormor och morfar större delen av året. Med korp och spade såg de till att vägen upp till den timrade lilla stugan vid mormors barndomshem var körbar, så fort snön smälte undan...