Just nu sitter jag framför kaminen med en stor kopp te som jag själv har mixat ihop. Jag skivade ingefära tunt och kokade upp det tillsammans med en halv liter vatten, några skivor citron och en gnutta kanel. Sedan lät jag det sjuda ett tag och toppade med honung. Ja jävlar, det känns som knät läker ihop redan ikväll med denna dunderbrygd, som förövrigt är hämtad ur senaste Coop-tidningen!

Här är annat som läker en trasig kropp: en darling, lite mjukglass och nyplockade jordgubbar i vackra Mölle.

Han hatar denna bild och hotar med vedergällning om jag inte tar bort den men jag kör på.

Jag tror på tankens kraft och jag känner till placebo-effekten. Allt som gör att (jag tror) jag ska bli hel snabbare köper jag. Jag äter norrländska blåbär varje morgon tillsammans med min egen musliblandning som jag rör ihop med fet, och då menar jag fet, naturell yoghurt. Jag sväljer min Omega-3 kapsel med en grimas och våndas med min dagliga Mivitotalklunk. Det smakar fan, inget annat. Vattenflaskan fylls varje dag men lämnas halvdrucken, istället sveper jag ett hiskeligt antal koppar kaffe varje dag. Jag älskar kaffe och fick abstinens på riktigt när jag försökte trappa ner på mitt kaffemissbruk under min långresa. Nästan varje morgon, under en period i Thailand, vaknade jag av samma dröm. Det var drömmen där jag omsorgsfullt fyllde min pressokanna med Zoegas Intenzo, pressade ner filtret och kände den omisskänliga och underbara doften sprida sig. Jag vaknade och fick ofta en dov huvudvärk som tilltog mot lunchen. Det hela slutade med att jag fick ge vika och dricka det blaskiga Nescafé-kaffet som thaiarna ofta serverar. Det gick an, drömmarna upphörde och huvudvärken gav vika.

Njuter av kaffelatte i Rom, min favoritstad.

Tacka vet jag kaffet i Vietnam, becksvart med kondenserad mjölk. Det ser oaptitligt ut men smakar fantastiskt gott. I tre veckors tid åkte jag, min dåvarande sambo och våra två kompisar genom Vietnams inland på motorcyklar. Då fick vi lära oss att äta allt och då menar jag allt, förutom hund. Vet knappt om jag vågar ladda upp denna bild från en av gaturestaurangerna där de serverade hundkött men jag tar risken. Jag vill säga någonting med denna, för många stötande, bild. Jag reagerade själv när jag såg alla fina hundar som satt i burar längs vägkanterna då jag tycker om, och har haft, hundar under en stor del av mitt liv. När min motorcykelchaufför och tillika guide mr Wing förklarade för försäljarna att jag reagerade på deras charkvaror så stod de frågande. "Vad menar hon med det? Kött som kött! Vi behöver protein och vi har inte möjlighet att äta nöt- eller griskkött så ofta som vi önskar." Guiderna var noga med att förklara att buddhisterna inte äter hund, det är olika minoritetsfolk som konsumerar våra fyrbenta vänner enligt dem. Här kommer den, varning för känsliga!

Hundkött till försäljning i Vietnam.

Under min fantastiska resa genom Vietnam så åt jag allt ifrån buffel, get, grisfötter, någon typ av ekorre och annat oidentifierbart protein. Mina reskamrater låtsades vara vegetarianer och kom därför undan med att tugga på ris, ägg samt en och annan vårrulle. Vietnamesiska vårrullar är överlägset goda, de är mjuka ofriterade och fyllda med färska örter och räkor. Sedan doppas de i en uppsjö av såser, alla fantastiskt välsmakande och pikanta. Jag längtar tillbaka till Vietnam nu. Delar en annan matbild från en njutningsfylld kväll med fyllda pannkakor och en del risvin.

Jag är den som prövar allt, skulle kunna tugga lite hund om det krävdes, och jag är nyfiken på all slags matkultur. Detta gjorde mig till Vietnamguidernas storfavorit "Little princess, let us help you with the dinner" sedan drog de isär de hala köttbitarna med deras bara händer som pryddes av på tok för långa naglar kantade med smuts. Min pinnteknik var under all kritik och besticken lyste med sin frånvaro. Det var ett under att jag inte blev magsjuk då jag till och med drack vatten ur lokalbefolkningens smutsiga kärl, vilket inte ens guiderna utsatte sig för. Jag är en dare devil när det kommer till matutmaningar.

Kanske är det därför som jag i det närmaste fick flyga privatjet hem från Gambia efter en magsjukeuppvisning i världsklass. Under den resan insisterade jag på att få åka runt på landsbyggden för att uppleva The Gambia - bortom tantsnusken som raggade unga gambianska killar på de privata stränderna. Tanternas eget Thailand! Vi åkte runt i olika byar och besökte en marknad med en privatguide som visade sig vara en fd. bumster (turisttrackasserare av rang). Det var en rolig kille, han visade oss hyenor och en hövding med en bunt fruar. De var sura och blängde på mig hela tiden när jag försökte se snäll ut samtidigt som jag sörplade i mig min femte bjudapelsin. Efter det tuggade jag pliktskyldigt på bittra kolanötter vilket var en intressant upplevelse. Det hela slutade med ett besök på marknaden och där gjorde jag misstaget att äta glass. Glass i Gambia innebär smutsigt fryst vatten, med en gnutta smak, i en smutsig plastpåse. Sedan klipps hörnet av och sörjan sugs ut. Jag visste att det var en dålig idé men jag ville inte såra Abdullahs känslor, han sprang en bra bit och sken som en sol när han hittade sin favoritglass. Jag sörplade och led, för jag anade vad som skulle hända. Samma kväll bröt helvetet lös. I två dygn låg jag på rummet utan att kunna röra mig någonstans. Tillslut kom hotellpersonalen dit och diagnosticerade mig som malariasjuk. Jag var livrädd och hallucinerade. På planet hem utrymdes samtliga säten i min närhet och folk betraktade mig med fasa och på avstånd. Jag flög i 6 timmar med jordens magsjuka, det är grejer det. Här kommer en bild från marknaden.

Jag har så många minnen och bara jag skriver om dem så blir jag glad, på riktigt. Det ger mig så mycket mer än att sitta framför TV:n och gnälla över mitt ömma knä. Godnatt!

Maria

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livstid i Gällivare   Göran lyssnar på människors livsöden och sover gott. Mirja tillbringar halva året i fjällvärlden och bjuder stressade själar på en digital detox. Holländarna Hester och Jeroen umgås med grannarna i Yrttivaara och badar bastu...

Kanske förväntar du dig ännu en översittartext där du förlöjligas och/eller demoniseras.   Knyter du näven i fickan och känner blodtrycket höjas? Ännu en politiskt korrekt akademiker som ska raljera, briljera och övertyga? Ja vem ska de egentligen ...

Vi väntade i mörkret på en smal kullerstenstrottoar under en sliten krogskylt. Ni klev ut ur taxin. Ett mörkt hårsvall, ett äkta leende, glimten i ett par vackra och goda ögon bredvid vår vän, som vi kände sedan tidigare. Det var första gången jag så...

"Artrik vägkant" står det på solblekta små skyltar, på båda sidor om huvudvägen, i vår frodiga och bördiga tornedalsby Narken. Vita och gammelrosa kattfot, vagt doftande hundkex, trassliga kråkvicker, rödklöver, grässtjärnor, några urblommade midsomm...

Uppe på Juoksuvaara-berget, utan el och rinnande vatten, tillbringade min mormor och morfar större delen av året. Med korp och spade såg de till att vägen upp till den timrade lilla stugan vid mormors barndomshem var körbar, så fort snön smälte undan...