Good old Svante Thuresson gjorde en fin comeback, tror det var -07, med sitt album Svante Thuresson & vänner. Den skivan har agerat soundtrack till många middagar och fikastunder hemma hos min vän Pernilla. Så passande att en av låtarna är döpt till just "vänner". Det är Nina Persson och Plura som förgyller denna låt i albumet. Här kommer den:

Konstig amatörvideo, djurtema (!), men det får duga.

Svante sjunger att han borde  "hållit hårt i sina vänner" och att "tiden räckte inte till för vänner" och med det slår han huvudet på spiken. Vad kan vara viktigare än just detta? "Tack för allt vi haft, jag borde hållit hårt med mina händer". Ikväll satt jag hemma hos vänner och det gjorde gott, mycket gott. Jag har flyttat tillbaka efter 16 års frånvaro från min hemort. Det betyder att jag har lämnat en stor del av mitt vuxna liv kvar i Malmö. Det är en sorg och inget annat, ett slags offer för kärleken och familjen. Ibland är jag avundsjuk på dem som inte behöver välja, de som får både och.  

Tänk om jag hade anat hur stark denna saknad skulle vara. Mina vänner har varit mer än vänner då de flesta av oss har haft familjen på distans och dessutom har jag arbetat tillsammans med flera av dem. Det har skapat stark band och vi har ställt upp för varandra, på många sätt. Vilka skruvade ihop hela mitt möblemang på sommarens finaste dagar? Vem köpte nytt kontantkort, fixade med schemat och skjutsade till flyget, på arbetstid, då mobilen blev stulen och mormor hastigt insjuknade? Vem visade min lägenhet och tog hand om allt praktiskt under visningarna på sommaren då jag var i Norrland? Vem höll min hand, fick mig att le och minglade genom Malmönätterna? Vem hjälpte mig att bära, bjöd på hemlagad mat + fika och tröstade då jag packade ihop för att hyra ut min pärla? Vem får mig att gapskratta åt elände- no matter what? Vem sitter i köket, lyssnar, delar och är en fin äkta vän ( +ett grymt fikafat allt som oftast, som grädde på moset)? Vilka har rest runt i världen- och delar oförglömliga minnen med mig? Ni vet vilka ni är.

Det är så klart inte de praktiska bitarna som är avgörande men jag ville nämna det med. Det är så mycket mer: att kunna umgås under tystnad, att med en enda blick veta vad vännen menar, att våga vara ärlig och önska den andra gott trots egna motgångar och tillkortakommanden. Oftast behandlar man sina vänner betydligt bättre än sin partner. Tänk om du hade talat på samma sätt till dem, som du gör till din älskade under stress (läs PMS). Hur många vänner hade du haft efter ett antal år?

Som jag ser det så är det tre ingredienser som behövs för att baka a happy cake: vänner, familj och kärlek -utan inbördes ordning. Sedan kan du toppa det med god hälsa, fin självkänsla, utbildning och allt det där andra som är grädden på moset. Jag har några vänner kvar här- tack och lov! Jag önskar bara att jag kunde samla alla dem jag håller kär, inom en radie på max 10 km. Nu skiljer det 1840 bilkilometer mellan oss och det är illa. Jag vet att det finns flyg och du behöver inte kommentera telefonens existens, det vittnar mina månatliga telefonräkningar om. Jag vill sitta där i soffan, skvallrandes runt bordet och promenerandes i snöslasket med er.

Jag glömmer inte allt det goda med kärleken och familjen och det ska jag dela i ett annat inlägg. Just detta är vigt för mina vänner.

Ni saknas mig.

Maria

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livstid i Gällivare   Göran lyssnar på människors livsöden och sover gott. Mirja tillbringar halva året i fjällvärlden och bjuder stressade själar på en digital detox. Holländarna Hester och Jeroen umgås med grannarna i Yrttivaara och badar bastu...

Kanske förväntar du dig ännu en översittartext där du förlöjligas och/eller demoniseras.   Knyter du näven i fickan och känner blodtrycket höjas? Ännu en politiskt korrekt akademiker som ska raljera, briljera och övertyga? Ja vem ska de egentligen ...

Vi väntade i mörkret på en smal kullerstenstrottoar under en sliten krogskylt. Ni klev ut ur taxin. Ett mörkt hårsvall, ett äkta leende, glimten i ett par vackra och goda ögon bredvid vår vän, som vi kände sedan tidigare. Det var första gången jag så...

"Artrik vägkant" står det på solblekta små skyltar, på båda sidor om huvudvägen, i vår frodiga och bördiga tornedalsby Narken. Vita och gammelrosa kattfot, vagt doftande hundkex, trassliga kråkvicker, rödklöver, grässtjärnor, några urblommade midsomm...

Uppe på Juoksuvaara-berget, utan el och rinnande vatten, tillbringade min mormor och morfar större delen av året. Med korp och spade såg de till att vägen upp till den timrade lilla stugan vid mormors barndomshem var körbar, så fort snön smälte undan...