Vi väntade i mörkret på en smal kullerstenstrottoar under en sliten krogskylt. Ni klev ut ur taxin. Ett mörkt hårsvall, ett äkta leende, glimten i ett par vackra och goda ögon bredvid vår vän, som vi kände sedan tidigare. Det var första gången jag såg dig. Vi satt tillsammans på den inrökta, anrika Malmökrogen med vinröda sammetstapeter och drack vin. Vi kände in varandras röstlägen, skratt, rörelser och äkthet. Jag tror att en del hade sett dig som ett hot, för vacker och för glad men jag var såld. Ok, jag vet att jag snor det från dig, som sa att du var såld på mig. Så här i efterhand vill jag tro att jag tänkte att this is the beginning of a beautiful friendship.

Du har berättat att ni låg och sov när vi ringde, nykära och rusiga i skrynkliga lakan. Det hade varit så skönt att stanna kvar där i sängen, osminkad och varm men du bestämde dig för att ge hans vänner en chans. Hur många andra hade klivit upp? Jag är så tacksam att du trotsade bekvämligheten, tröttheten och de perfekt tempererade sängkläderna. Jag är så tacksam att du kammade ditt rufsiga hår, duttade på foundation, pudrade ditt vackra ansikte och avslutade med lite mascara. Redan där visade du din generositet och din stora, vackra själ. Den som jag så många gånger beundrat och förundrats över.

Det är nog ingen som förstår det här förutom du. Det är det som är hela grejen. Jag kommer ihåg när du skällde ut mig. Det var så obehagligt och obekvämt där på den soliga trottoaren vid Värnhem, på väg in mot stan. Jag tänkte försvara mig fast jag visste att du hade rätt. Det hade varit en snabb utväg att käfta emot dig eller att rycka på axlarna,bara för att skydda mig själv. Jag var så förundrad över ditt mod, att du inte undvek konflikten. Du tog den för att du brydde dig, på riktigt. Sedan var allt som vanligt igen men jag var lite avvaktande ett tag. Jag inväntade eventuella förebråelser, i kölvattnet, men inget kom.

Vi promenerade mycket. Från Kamrersgatan mot Värnhemstorget, kikade på tavlorna i ramaffären, fortsatte ner till kanalen och vidare till Drottningtorget.Vi studerade halvt nedsläckta skyltfönster, passerade halvtaskiga kvartersskrogar och undvek att trampa i hundbajs. Ändå lyckades du göra det och du gapskrattade så att jag började skratta. Vi skrattade tills vi grät och jag hade träningsvärk i magen dagen därpå.

Vi hade våra bekymmer. Vi ältade och lyssnade på dem under våra promenader. Jag önskar att vi hade förstått bättre men det var inte möjligt. Den livskunskap vi har idag kan bara födas ur erfarenhet, smärta, sorg och stunder av äkta glädje. Du gifte dig och du födde barn så vi vet vad äkta glädje är.

Klockan är så mycket nu min vän men jag kan inte sova.Det gör så fruktansvärt ont. Det enda jag vill är att allt ska vara som förut, precis som vanligt. Du och jag promenerandes från Värnhem till Drottningtorget och vidare in till stan och Möllan för att äta på Carib Creol, som vi gjorde sist. Förtroliga samtal över en bit mat och alldeles för höga skratt. Eller du och jag här på en sandkulle med utsikt över Vassaraälven och Dundret.

Du är en kämpe, den största jag träffat på. Till och med när jag gråter som mest får du mig att skratta fast tårarna fortsätter att rinna. Du lever ditt liv fullt ut, älskar och blir älskad på riktigt. Jag tror att du har läst Vilhelm Mobergs bok, En stund på jorden. Det hade kunnat vara dina ord min vän:

"Du ska alltid tänka: Jag är här på jorden denna enda gång! Jag kan aldrig komma hit igen! Och detsamma sa Sigfrid till sig själv: Tag vara på ditt liv! Akta det väl! Slarva inte bort det! För nu är det din stund på jorden!”.

Jag älskar dig min vän.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livstid i Gällivare   Göran lyssnar på människors livsöden och sover gott. Mirja tillbringar halva året i fjällvärlden och bjuder stressade själar på en digital detox. Holländarna Hester och Jeroen umgås med grannarna i Yrttivaara och badar bastu...

Kanske förväntar du dig ännu en översittartext där du förlöjligas och/eller demoniseras.   Knyter du näven i fickan och känner blodtrycket höjas? Ännu en politiskt korrekt akademiker som ska raljera, briljera och övertyga? Ja vem ska de egentligen ...

"Artrik vägkant" står det på solblekta små skyltar, på båda sidor om huvudvägen, i vår frodiga och bördiga tornedalsby Narken. Vita och gammelrosa kattfot, vagt doftande hundkex, trassliga kråkvicker, rödklöver, grässtjärnor, några urblommade midsomm...

Uppe på Juoksuvaara-berget, utan el och rinnande vatten, tillbringade min mormor och morfar större delen av året. Med korp och spade såg de till att vägen upp till den timrade lilla stugan vid mormors barndomshem var körbar, så fort snön smälte undan...

Längs Tippstastigen går vi ensamma fram- den piggt uppmärksamma finnspetsen och jag. Ljuddämpad vintervit kuliss och slagen av min egen puls under den kliande mössan. Snökristaller blinkar som vägledande nödutgångsgolvlampor i ett flygplan, på vår ...