Livet är ett lidande. Ibland upplever man avbrott från lidandet och det är det som kallas lycka. Buddhismen har en avslappnad inställning till detta med att leva. Hade jag satsat på en religiös karriär så hade det blivit inom buddhismen. Förlåt Marielle, du som ringde upp mig från Jehovas vittnen: "Hej jag heter Marielle och jag uppmanar dig att läsa din bibel!" Skrattattack. "Jag menar allvar, jag ringer från Jehovas vittnen." Vart är samhället på väg när inte ens Jehovas orkar promenera runt för att sprida sitt budskap om lejon och harar som best buddies. Vad är nästa steg? Jehovas på webcam?

Så bra att veta.

En av de viktigaste livsreglerna för en buddhist är att respektera och skydda allt liv, även den minsta insekt. Det tycker jag är klokt och sunt. Men jag är en hycklare egentligen. Jag äter kött, fisk och jag använder make-up som garanterat är djurtestat i något led av tillverkningen - trots förljugna texter om det motsatta. Orkar knappt tänka på dokumentären jag såg för några år sedan. De hade filmat med dold kamera inne i testlaboratorierna där de tillverkade städmedel som Ajax. Med tratt tvingade de flytande kemikalier i halsen på en hund. Vi vet, innerst inne, men vi vill inte se. Då åkte Ajaxen ut och nu städas det uteslutande med Grumme grönsåpa. Den borde väl vara ok? En jättediskussion utbröt när fd. pojkvännen kom hem med en extra stor flaska Ajax "Jag har handlat schäferbränsle - det blir så rent med det." Det är ok att skratta trots att du är PK (politiskt korrekt).

Lycka. Ja, vi ska ju vara så lyckliga hela tiden, vi västerlänningar. Det är bara att läsa igenom statusuppdateringarna på facebook för att förstå hur viktigt det är att utstråla lycka och framgång. Jag tycker också att det är roligt att läsa om andras nöjen och glädje men vilken människa är befriad från motgångar? Därför tycker jag att man ska kunna dela med sig av livets baksidor med, utan att skämmas. Tidigare hade jag en kompis tillfälliga flört som vän på facebook. Varje dag skrev han inlägg i stil med " Weeee, ännu en underbar kväll med champagne, vänner och nice musik!" Inget fel med det men jag visste att han satt hemma, ensam med en film. 

Här är en av mina lyckobilder. Och ja, jag var lycklig den dagen.

Dalai Lamas bok om lycka är intressant läsning. Han menar att västerlänningar, till skillnad mot mindre välbeställda, har en syn på lycka som skapar mer ledsamhet än nödvändigt. Människor i utvecklingsländer räknar med lidande och svårigheter, det är vardag. Det är inget konstigt med att vara olycklig och alla får veta om det, även grannarna. Västerlänningar däremot räknar med att vara lyckliga och befriade från sjukdom och lidande. Vi raljerar med vår lycka. När vi sedan drabbas, för det gör vi alla någon gång, så skäms vi. Vi skäms inte för själva missödet, nej vi skäms för att vi inte är lyckliga. Detta i sin tur skapar mer lidande. Jag tycker att det stämmer i mångt och mycket.

Här är en del av min familj och ja vi var lyckliga den dagen. Vi kan gräla med, under en regnig dag kanske, men det förevigar vi inte.

Facebook är en retuscherad bild av verkligheten. Solen skiner, barnen skrattar och du ser alltid ut att vara på topp. Detta sprider ångest hos dina vänner, menar forskarna. Om du däremot delar med dig av motgångar så sprider du glädje. Högst mänskligt tycker jag "Jag har det ju inte lika jävligt som den där skilsmässodrabbade Eva iallafall".

Med detta foto ger jag mig själv lite ångest. Ska jag kunna göra detta igen, utan smärta och problem? Ja, det ska jag, kosta vad det kosta vill! Här var jag på väg upp till toppen av Mt Taranaki på Nya Zeeland. Fin utsikt.

Nu ska jag pröva hoppa runt på mina kryckor igen och drömma om ett återställt knä. Så skriv nu om era jävligheter så mår jag bättre och blir frisk!

Maria