Jag inleder naturligtvis med en dos bitterhet för att förgylla er dag. Ni kommer väl ihåg vad forskarna sa om att dela med sig av hemskheter? So enjoy!

För några dagar sedan bekymrade jag mig över att jag inte hann med allt som jag ville, eller måste, göra. Skidåkning varje dag, laga mat till familjen, gymmet, hälsa på vänner, städning, tvätt, renovera våra rum, fotografera, skriva, läsa, gå långpromenader med vovven, sortera, organisera och allt annat vardagligt tjafs. Det var då.

Nu kan jag inte göra någonting. Att duscha är ett h-vetesprojekt, att plocka av bordet är mission impossible och all slags motion är ett minne blott. Däremot har jag fått oceaner med tid för att 1. tycka synd om mig själv 2. plåga min omgivning med katastroftankar och 3. tänka på mycket som jag vanligtvis inte ens hinner reflektera över. Därav detta inlägg.

Har ni läst boken Fashionista? Det har jag, för jag gillar kläder och annat piff. I boken fick man läsa om en grevinna, som verkligen "tar hand om sig". Detta är ett intressant fenomen tycker jag. Oftast kan man stöta på detta uttryck, gällande kvinnor, i  Slitztidningar, Cosmopolitan och andra uppstressande helvetesmagasin. Låt er inte luras! Det handlar för all del inte om att vi ska äta tre måltider per dag och sova åtta timmar. Nej, det handlar om att vi ska epilera,peela, massera, skrubba, smörja, sola, sminka, täcka, pincetta och piffa de lux. Egentligen borde vi kvinnor bara behöva arbeta halvtid för att hinna med denna procedur. För det är ett jobb, tro inget annat.

Grevinnan i boken ser ut som en levande, lätt åldrad, Barbiedocka. Martina Bonnier intervjuade henne och h e l a intervjun handlar om hur hon taaar haaand om sig. "För Cath är utseende och socialt umgänge ett seriöst arbete. Lika mycket som hennes engagemang i konsten, PR-uppdragen eller välgörenheten..." Som ni förstår så handlar det inte om någon ensamstående tvåbarnsmorsa i förorten. "Hon sköter sig själv minutiöst." Och det vill inte säga lite!

Sedan får man läsa en lång redogörelse om hennes timslånga bad som inleder varje morgon, om hennes fuktmasker, hårkurer, inoljningar, hårklippningar, sminkningar och övrigt skönhetsarbete. Vid det här laget har vi alla förstått att hon inte behöver infinna sig på någon arbetsplats vid ett visst klockslag, välgörenheten i all ära.

Artikeln avslutas "Kvinnor inte bara blir vackrare utan mår mentalt bättre också. Så du som smörjer in dig med arméns hudsalva och skrubbar ansiktet med barntvål, tänk om! Du blir en lyckligare kvinna med high maintenance" Så nu vet ni det era oduglingar! Boka in ett möte med chefen och begär deltidsarbete från och med nu. För vem vill gå upp mitt i natten för att hinna med ayurvedabadet och peelingen?

Ha en fin kväll och glöm inte bort att ta hand om dig!

Maria

 

ellinor

7 januari 2012 17:03

Jag tror det är en ny karriär på gång här, börja tjäna pengar på att blogga?? :) Håll ut! Efter dalar kommer ju toppar??

Maria

9 januari 2012 21:51

Tack tack!
Ja kanske det! Inget ont som... =)
Hoppas allt är bra med dig, ta hand om dig!
Kram

 

annika

7 januari 2012 20:12

Det här gillar jag, för jag vet hur bra du är på att skriva. Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livstid i Gällivare   Göran lyssnar på människors livsöden och sover gott. Mirja tillbringar halva året i fjällvärlden och bjuder stressade själar på en digital detox. Holländarna Hester och Jeroen umgås med grannarna i Yrttivaara och badar bastu...

Kanske förväntar du dig ännu en översittartext där du förlöjligas och/eller demoniseras.   Knyter du näven i fickan och känner blodtrycket höjas? Ännu en politiskt korrekt akademiker som ska raljera, briljera och övertyga? Ja vem ska de egentligen ...

Vi väntade i mörkret på en smal kullerstenstrottoar under en sliten krogskylt. Ni klev ut ur taxin. Ett mörkt hårsvall, ett äkta leende, glimten i ett par vackra och goda ögon bredvid vår vän, som vi kände sedan tidigare. Det var första gången jag så...

"Artrik vägkant" står det på solblekta små skyltar, på båda sidor om huvudvägen, i vår frodiga och bördiga tornedalsby Narken. Vita och gammelrosa kattfot, vagt doftande hundkex, trassliga kråkvicker, rödklöver, grässtjärnor, några urblommade midsomm...

Uppe på Juoksuvaara-berget, utan el och rinnande vatten, tillbringade min mormor och morfar större delen av året. Med korp och spade såg de till att vägen upp till den timrade lilla stugan vid mormors barndomshem var körbar, så fort snön smälte undan...