Efter dagens procedur med dusch, påklädning och tillfixning tröt tålamodet för hjärtevännen. Som den martyr jag är så bad jag honom fundera på hur han skulle känna om han var i mina kläder "Jag skulle vilja se dig i mitt tillstånd, hur lätt tror du att det är med ett obrukbart ben?! Va?!" Då svarade han, mycket lugnt och utan ilska, att det inte spelar någon roll om jag är halvt handikappad eller ej "för det tar alltid alldeles för lång tid innan du är klar. Herregud!"

Då kände jag att stunden var inne. Nu skulle han få höra om grevinnan och hennes procedurer. Efter att jag hade pratat oavbrutet om ämnet i fem minuter så inser jag att han sitter och tittar på SVT play i rummet bredvid. Han tittar på skidåkning och har ingen aning om att jag just har förklarat vilken jävla tur han har, som har hittat en så jordnära kvinna som mig. Istället ber han mig att titta och lyssna noga. Jag får titta på olika klipp, alla handlar om samma sak - elitidrottare som har skadat sina knän. De är ädla och positiva. Pratar om vilken utmaning det ska bli att få ägna sig åt helvetessjukgymnastik istället för att köra järnet i backen. De ler krampaktigt fast i deras ögon ser jag lusten att slå reportern på käften "Jahaja, hur känns det nu då? Nu när du inte kan tävla i Världscupen som du har tränat för i ett år?" Jag önskar att de hade skridit till verket. Tacka vet jag Zlatan, han är inte alltid så tillgjort ädel. Han är på riktigt fast nu är han tyvärr mediatränad i överkant.

Nu får jag inte deppa som jag vill ens. För om inte eliten i slalom deppar för att de har ett plaströr runt benet så får inte en sketen nybörjare som jag hänga läpp. Det gör inget! För nu ska jag bli som min kära grevinna. Alla timmar som jag har lagt på träning, ska jag nu lägga på att peela min hals och olja in mina nagelband. Mats ska få bygga ett hemma SPA värdigt en grevinna. Basta!

Martina Bonnier redogör även hon om hennes dagliga rutin. Med den säger jag godnatt, för den är sövande lång: "Peelingcréme för ansiktet: 2-3 gånger i veckan, mask för ansiktet: 2 gånger i veckan á 15-20 minuter per gång, peeling för kroppen: 4 gånger per vecka, torrborstning: 3 gånger per vecka,serumampuller: två månadskurer med 12-14 droppar per dag, ansiktssborste för halsen plus halscréme varje dag, cellulitcréme: morgon och kväll i tvåmånaderskurer (annars är det verkningslöst), C-vitaminboost för stressad hy: en tablett om dagen, bystgelé: varje morgon, smörjs in med cirkulerande rörelser, aromterapiolja till kroppen: en gång i veckan, nagelbandsolja: 2 gånger per dag, raka benen: 3 gånger i veckan och torrborsta extra på benen så hårstråna inte växer under huden, inpackning av håret: 2 gånger i veckan, fotbad plus fil: en gång i veckan, tandtråd: varje dag, borstning av tänder: 2 sek/tand, djuprynkscorrecteur (det går inte ens att skriva på svenska): en gång per dag."

Sedan konstaterar hon: "Efter den här uppräkningen har jag ändå inte kommit till de väsentligaste momenten, den dagliga rengörings- och makeuprutinen. Den i sin tur kräver så många steg att det snurrar i huvudet"

Så vad klagar han över?

Maria

 

annika

8 januari 2012 08:33

Klart du får gnälla! Själv slet jag av alla ledbanden i foten för att antal år sen på en campingplats. Inget flashigt som slalom där inte...... snubblade på vita linjen på ett övergångsställe. Blev gipsad och tillbakaskickad till campingen utan kryckor. Fick inte låna några, då vi var i Holland. Visst pojkvännen skulle ju hjälpa mig med allt där på campingen , i fem minuter ja. Sen fick man själv hoppa till toaletten med hjälp av diverse träd. Väl tillbaka i Tyskland gipsade de om foten ända upp till knäet. Tror du jag var nöjd med den. Skulle vara gipsad i 6 veckor och hade semester i 5.... efter två dagar klippte jag av gipset själv och tejpade foten. Tror du pojkvännen var nöjd? Pratade inte med mig på 2 dygn, för att jag var så korkad och inte litade på tysk sjukvård. Spelade tennis två veckor senare. Vad tror du pojkvännen gjorde ett halvår senare när han slet av sina ledband? Jo fick det tejpat så klart! För att återkomma till början fortsätt gnälla ett tag till! Det har du rätt till. Sen är det som sagt var bara att bryta ihop och komma igen. Och tänk vilka muskler du kommer fä på överkroppen. Kramisar.

Maria

9 januari 2012 21:45

Tack, behövde läsa det här precis just nu. Det är tröstande att höra om andra som har varit där och fixat det.

Just nu tänker jag bara på all tid i backen och på boxningen som jag har sett fram emot så mycket. Jag har satsat över 15000 kr på skidutrustningar och årskort. Trist. Men pengar är inte det viktiga. Jag tänker bara på att bli frisk igen så jag kan gå i fjällen och fortsätta träna i backen. Just det blir svårt säger de flesta men men... en dag i taget.

Känner du av foten idag? Har du kunnat träna/röra dig som vanligt?

Jag ska vila helvetesknät nu och satsa på att köra biceps. Triceps får man ju genom att hoppa på kryckorna, översvettigt! Dessutom har jag gjort några försök till fall of fame! Som tur är så har Mats fångat mig i sista sekund.

Fy f-n, kan inte föreställa mig att du tog dig fram utan kryckor! Alltid lika kul med hjälpsamma människor :S Jag får hjälp i överkant, tack och lov. Mamma och moster har städat här idag.

Boka nu in ett besök med gänget- jag väntar på er! Saknar! Mycket! Kram och hörs!

 

Andreas

8 januari 2012 15:37

Klart man måste få vara deppig en tid. Man måste få bearbeta det. Samtidigt gäller det att komma ur när det gjort sitt. Det kommer att gå fin ska du se. =)

Maria

9 januari 2012 21:49

Tack!
Jag ska ta itu med mig själv snart. Bara lite bitterhet kvar som ska ut. Du vet ältet: aldrig mera slalom, bergsbestigningar, jag har lagt ut 15 000 kr, osv osv...

Kram till dig och ta hand om dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livstid i Gällivare   Göran lyssnar på människors livsöden och sover gott. Mirja tillbringar halva året i fjällvärlden och bjuder stressade själar på en digital detox. Holländarna Hester och Jeroen umgås med grannarna i Yrttivaara och badar bastu...

Kanske förväntar du dig ännu en översittartext där du förlöjligas och/eller demoniseras.   Knyter du näven i fickan och känner blodtrycket höjas? Ännu en politiskt korrekt akademiker som ska raljera, briljera och övertyga? Ja vem ska de egentligen ...

Vi väntade i mörkret på en smal kullerstenstrottoar under en sliten krogskylt. Ni klev ut ur taxin. Ett mörkt hårsvall, ett äkta leende, glimten i ett par vackra och goda ögon bredvid vår vän, som vi kände sedan tidigare. Det var första gången jag så...

"Artrik vägkant" står det på solblekta små skyltar, på båda sidor om huvudvägen, i vår frodiga och bördiga tornedalsby Narken. Vita och gammelrosa kattfot, vagt doftande hundkex, trassliga kråkvicker, rödklöver, grässtjärnor, några urblommade midsomm...

Uppe på Juoksuvaara-berget, utan el och rinnande vatten, tillbringade min mormor och morfar större delen av året. Med korp och spade såg de till att vägen upp till den timrade lilla stugan vid mormors barndomshem var körbar, så fort snön smälte undan...