Som ni ser så har jag snöat in på vitt.

Det får inte vara vilken vit som helst, det ska vara varm vit men inte för gul. Min favorit är Sadolins kärnmjölksvit. Jag målade 100 m2 lägenhet i just den kulören. Det var vackert och smakfullt. Nu är jag på jakt efter nästa vita favorit, kanske är det Alcros vitlök. Känns som att jag skulle passa som en driftkucku i Fredrik Lindströms och Henrik Schyfferts bok Ljust och fräscht. Nu turnerar de runt och håller den som en krogshow och den är fullbokad. Inte konstigt då många lider av inredningshysteri och missbrukar inredningsporr som Sköna hem och Elle interiör.

Visning av en funkisdröm på 44 m2- belägen på S:t Knutsväg. Det var kärlek vid första ögonkastet. Allt var så ljust, harmoniskt och hemtrevligt. Vitsåpade mjuka trägolv, högt i tak och rätt vit på väggarna. En blomstrande klorofyll utanför vardagsrumsfönstret och en blomsteraffär i samma trapp. Doften av sommar.Jag flyttade ut från min vackra stora lägenhet, lämnade kvar det mesta och började mitt nya liv i min alldeles egen  pärla. 

Härlig utsikt.    

I köket såg jag framför mig hur Ernst Kirchsteiger skulle lag kulinariska grytor, barfota som vanligt. Kanske skulle han baka julgransdekorationer och hänga upp dem i hans egenhuggna gran färdigt till jul. I verkligheten så lagades det inte mer än två grytor men en ansenlig mängd omelett med makrill. Jag drömde om att vara bästis med Ernst. Däremot fick jag en ny bästa vän i husets vaktmästare. Förvånat frågade han mig varför eluttaget hängde löst ut från väggen och krokarna bara var halvt iskruvade. Jag lade korten på bordet "tummen mitt i handen och utan verktygslåda" sedan log jag mitt finaste leende. Han skruvade snabbt fast uttaget och sa att han kunde hjälpa mig med annat i mån av tid. Jag var lycklig. Nu behövde jag inte låtsas vara Linda Bengtzing som raljerar om hur hon älskar sin borrmaskin och sina snickarbyxor. Lyckan blev kortvarig då en ny vaktmästare anlitades. Sötebrödsdagarna var över, jag fick bli min egen vaktmästare. Det är en sanning med modifikation för jag fick hjälp. Mina vänner skruvade ihop allt, inklusive helvetesgarderoberna, när det var 34 grader varmt och strålande sol. Som jag saknar dem nu när jag har flyttat över 180 mil norrut.

Något av det allra vackraste i min pärla är dörrarna. De är målade i matt sidenvit och de har så fin lyster. Förra ägaren pratade i timmar om rätt nyans, rätt golvsåpa och att bevara lägenhetens själ. Han visste vad han pratade om då han hade bott där i 16 år. Han hade åsikter om det mesta, garderober och soffans placering. Jag lyssnade för han talade om något som han höll så kärt. Till sist lämnade han över nycklarna men kom på oväntat besök några dagar senare. Jag förstår precis för det är så jag känner nu.

Jag hyr ut min lägenhet. Det känns obehagligt och jobbigt. Ett lesbiskt par från Venezuela med tillhörande Yorkshireterrier har intagit min borg. Jag vågar inte tänka på hur de tar hand om min pärla, jag slår det ifrån mig. Tanken var att jag skulle sälja den men med dubbelt så många objekt på Hemnet och höjd låneränta så la jag det på hyllan. Min riktiga, och viktiga, kärlek bor ju här, 110 km norr om Polcirkeln. Här lyser det vita med sin frånvaro, om man bortser från vår snötäckta tomt. Konstigt nog så mår jag bra ändå, utan kärnmjölksvita väggar och oljade golv. Stackars Ernst skulle få hundfrolic under sina bara fötter och granen har min svärfar fixat långt innan Ernst hann tänka tanken.

Nästa inlägg får handla om less is more- något som drogs till sin spets då jag stuvade in all köksutrusting i detta vackra skåp.

Nu har jag väckt inredningsjävulen i mig. Vänta bara när benet håller att stå på, då ska här målas Vitlöksvitt över samtliga väggar och golven ska bytas till Allocs vita ekgolv, ja det som håller för tassar och barnlek. Jag kan inte bärga mig.

Maria

 

Lovisa

12 januari 2012 21:00

Hej! Ville bara säga att du skriver så bra och roligt :) Du borde ha en egen krönika/spalt eller något :P

http://lolovovisosa.bloggplatsen.se

Maria

12 januari 2012 21:32

Tack!
Det var roligt att höra! Din blogg är verkligen fin, roligt att kika in.
=)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livstid i Gällivare   Göran lyssnar på människors livsöden och sover gott. Mirja tillbringar halva året i fjällvärlden och bjuder stressade själar på en digital detox. Holländarna Hester och Jeroen umgås med grannarna i Yrttivaara och badar bastu...

Kanske förväntar du dig ännu en översittartext där du förlöjligas och/eller demoniseras.   Knyter du näven i fickan och känner blodtrycket höjas? Ännu en politiskt korrekt akademiker som ska raljera, briljera och övertyga? Ja vem ska de egentligen ...

Vi väntade i mörkret på en smal kullerstenstrottoar under en sliten krogskylt. Ni klev ut ur taxin. Ett mörkt hårsvall, ett äkta leende, glimten i ett par vackra och goda ögon bredvid vår vän, som vi kände sedan tidigare. Det var första gången jag så...

"Artrik vägkant" står det på solblekta små skyltar, på båda sidor om huvudvägen, i vår frodiga och bördiga tornedalsby Narken. Vita och gammelrosa kattfot, vagt doftande hundkex, trassliga kråkvicker, rödklöver, grässtjärnor, några urblommade midsomm...

Uppe på Juoksuvaara-berget, utan el och rinnande vatten, tillbringade min mormor och morfar större delen av året. Med korp och spade såg de till att vägen upp till den timrade lilla stugan vid mormors barndomshem var körbar, så fort snön smälte undan...