Igår tittade jag på Veckans brott på SVT. Naturligtvis handlade det om Malmö som drabbades av fem mord inom några dagar. Det har skjutits i korsningen där jag har min S:t Knutspärla men jag har aldrig varit rädd i mitt älskade Malmö. Tretton år har jag bott i denna egensinniga, avslappnade, svårimponerade och alldeles underbara stad. Det finns ingen stad som Malmö. Enligt media så skulle det möjligtvis vara Chicago då. Detta är en helt absurd jämförelse, det räckte att se dokumentären Interrupters för att inse det "16 skjutningar inom loppet av 6 timmar". Riktigt bra dokumentär om såkallade crime interrupters som har till uppgift att avstyra konflikter (läs mord) i Chicagos farligaste områden. Ett arbete som passar de mest hårdnackade - alla är fd. gängmedlemmar med ett gediget brottsregister. De var duktiga må jag säga - påminde om våra konfliktsamtal på innerstadsskolan jag arbetade på i 10 år! Lite hybris? Nej, jag saknar min skola, mina kolleger och mina elever varje dag. En speciell, livlig, händelserik, härlig atmosfär med  högt i tak- i dubbel bemärkelse.  

En av mina favoritpromenader i Malmö - på väg mot Dockan.

Efter Dockan bär det alltid av till Västra Hamnen för att njuta av en kunglig utsikt.

Västra Hamnen fanns inte när jag flyttade till Malmö i februari 1999. Då var Malmö likt ett öststatsghetto med en halvbyggd bro till Danmark. En industristad med gråa regnblöta fasader. Men jag gillar det skitiga och ruffiga Malmö - mycket mer än jag någonsin uppskattat Västra Hamnen. Jag har konsekvent bosatt mig i Södra Innerstaden och dess vackra funkishus: Kamrergatan, Karlskronaplan, Sorgenfrivägen och S:t Knuts väg. Populära och hippa områden idag, det sistnämnda framför allt, men totalt ute när vi flyttade in. Horstråket har slingrat sig utanför min dörr och under en lång period hade jag en jugoslavisk svartklubb i samma hus- sömnproblem de lux. Jag kämpade med näbbar och klor och vann. Svartklubben vräktes för att ersättas av en cateringfirma, som visade sig vara bulvaner från svartklubben. Vi förlorade kampen och flyttade till nästa pärla. Lång historia det där men jag kan kort konstatera att svartklubbarna regerar i Malmö. Omöjliga att göra någonting åt, de flyttar på sin höjd in i nästa hus.

S:t Knutsväg. Min gata, mitt hus! Körsbärsträden i full blom och en blomsteraffär i samma trapp. Ljuvligt.

Mitt smultronställe i Malmö är kyrkogårdarna utanför mitt hus. Makabert enligt en del men jag har gått och sprungit så många mil just där. Det är en grön och blifri oas där otaliga glädjeämnen och bekymmer har ältats. Jag älskade att vakna och slå upp mitt fönster mot den lummiga kyrkogården. Titta ut på en strid ström av cyklister och blommorna som lyftes ut till försäljning. Sedan en powerwalk runt alla tre kyrkogårdarna för att avsluta med ett besök hos franska bagaren. Surdegsbröd, pressokaffe och Sydsvenskan - en anledning till att verkligen gilla Malmömorgnarna.

Mellersta kyrkogården - mitt makabra smultronställe.

Min bästa Malmöbild - tyvärr fotad med mobilen. På väg in till Stortorget.

Jag har många smultronställen i Malmö och var och en av dem skulle jag kunna skriva en roman om. Så många galna, roliga och känslosamma upplevelser under mina år i Skånes huvudstad. Tyvärr kallar plikten - dags att linka till spisen och försöka laga lite mat. Mina killar är på brottningsträning och lämnade helt sonika deras Ringare från Notre Damé ensam med sina kryckor. Min kärlek lider av träningsnarkomani och kan oftast hittas hängande ut från någon klippa eller i vår vindstrapp. Avslutar med en bild på min klätterapa i Malmö.

Det kommer mera om Malmö.

Maria

 

Gita

18 januari 2012 18:33

vi saknar dig med <3

Maria

18 januari 2012 21:22

Nu ler jag stort! Tänkte på dig senast idag Gita. Tänkte på hur duktig du är på att skriva och hoppas att du vårdar den talangen. För den måste underhållas. Du är en vass skribent som har förmågan att fånga dina läsare, på samma sätt som du kan få oss att lyssna på din underbara musik och på dina åsikter. Som jag saknar det! Stor kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livstid i Gällivare   Göran lyssnar på människors livsöden och sover gott. Mirja tillbringar halva året i fjällvärlden och bjuder stressade själar på en digital detox. Holländarna Hester och Jeroen umgås med grannarna i Yrttivaara och badar bastu...

Kanske förväntar du dig ännu en översittartext där du förlöjligas och/eller demoniseras.   Knyter du näven i fickan och känner blodtrycket höjas? Ännu en politiskt korrekt akademiker som ska raljera, briljera och övertyga? Ja vem ska de egentligen ...

Vi väntade i mörkret på en smal kullerstenstrottoar under en sliten krogskylt. Ni klev ut ur taxin. Ett mörkt hårsvall, ett äkta leende, glimten i ett par vackra och goda ögon bredvid vår vän, som vi kände sedan tidigare. Det var första gången jag så...

"Artrik vägkant" står det på solblekta små skyltar, på båda sidor om huvudvägen, i vår frodiga och bördiga tornedalsby Narken. Vita och gammelrosa kattfot, vagt doftande hundkex, trassliga kråkvicker, rödklöver, grässtjärnor, några urblommade midsomm...

Uppe på Juoksuvaara-berget, utan el och rinnande vatten, tillbringade min mormor och morfar större delen av året. Med korp och spade såg de till att vägen upp till den timrade lilla stugan vid mormors barndomshem var körbar, så fort snön smälte undan...